In action

Nu är jag hemma, en sisådär 2,5-3 timmar senare! 2,5 timme med Björn Rosenström KONSTANT, hahah. Jag var så nervös så jag kände att jag höll på att bajsa på mig typ! Mina händer var så svettiga när jag låg på den där bänken och hörde hur han startade maskinen att det nästan rann och jag överdriver inte. Smärtan ska vi inte tala om, det var förjävligt! Självklart var det värt det. Man skrek inte men det kändes som att det gjorde FÖR ont för att skrika typ. Nålen som körde runt, fyfan, värst var det högst upp på revbenen och på höftbenet. Den gick på
2200 K.



Det blev inte så många bilder eller bra bilder för 1. mamma är sämst på att fota. 2. hon drog iväg och köpte bensin mitt i skiten eftersom vi höll på att få motorstopp på vägen dit, inte alls pinsamt, neherrå.