Ponti

Jag förstår inte riktigt hur jag ska orka med det ”riktiga” arbetslivet när jag knappt orkar med 2 veckor sommarjobb. 8 timmar om dagen suger. Vi alla kämpar oss igenom varje dag. Jag ami henke och filip för sig, de andra för sig. Vi och dom. Idag fick jag ett skrattanfall. Ett pinsamt skrattanfall. Ett sånt som verkligen inte får komma ut. Det sitter 50 pers helt tysta och lyssnar och jag hakar upp mig på detaljer, även ami men jag va värst. Höll på att dö. Så hemskt när alla andra är tysta och man bara inte kan sluta. Henke och Filip började till och med garva åt mig för att jag var så pinsam. Jag kan inte berätta på bloggen vad det var för det är inte så snällt. Jag skulle inte uppskattat det men det är rätt internt så ni skulle ändå inte förstå. De små detaljerna gör att jag trivs på jobbet. Jag trivs med dem jag umgås med också, så man kan vara glad för det i alla fall.